Italien

Italien hör till de länder som man utan tvekan förknippar med vin och mat. Man uppskattar att det redan för omkring 4000 år sedan fanns vinodlingar på den italienska halvön och då grekerna år 700 f.Kr. tågade in i landet kallade de Italien för Oenotria, vilket kan översättas till Vinlandet. Ett annat folkslag som senare ockuperade landet var romarna, och dessa utökade den befintliga vinproduktionen och planterade både nya vinrankor och övertog den vinkultur som redan fanns. I samband med detta började vinet i landet även att lagras på ekfat och glasflaskor.

Med tiden kom Italien att bli en nation som starkt förknippades med just vin och var en av de länder som producerade mest vin i världen. Sedan sextiotalet har man dock kunnat se ett ökat fokus på mer kvalitativa viner istället för de stora kvantiteter av enklare bordsviner som traditionellt har tillverkats. Historien har emellertid fortfarande en viktig roll i Italiens vinproduktion och man har på ett gynnsamt sätt lyckats förena den traditionella vintillverkningen med dagens moderna teknik och vinproduktion.

Vilka druvor odlas?

I sin helhet uppskattar man att det odlas cirka 2000 olika druvsorter i Italien, varav många är inhemska druvsorter som har sitt ursprung i landet. En av de populäraste och mest odlade nationella druvorna i Italien är den blåa druvan Sangiovese, och även om den främst odlas i Toscana förekommer den i stort sett på alla håll och kanter i landet. Denna druva karakteriseras av hög syrahalt, hög strävhet och smak av körsbär, rönnbär, soltorkad tomat, örter och ibland t.o.m. läder.
Ytterligare en uppskattad och vanligt förekommande blå druva är Nebbiolo, som i huvudsak odlas i nordvästra Italien. Druvan ger upphov till fylliga viner som kännetecknas av aromer av körsbär, plommon, choklad samt sötlakrits. Lite kuriosa om denna druva är att den har fått sitt namn av det italienska ordet för dimma, nebbia – vilket kommer sig av just den dimma som under hösten brukar befinna sig över de kuperade landskap där druvan odlas.

Övriga populära inhemska druvor är de blåa druvorna Barbera, Corvina, Montepulciano, Aglianico, Primitivo och Nero d’Avola. Den sistnämnda odlas främst på Sicilien och ger upphov till sammansatta och mättade röda viner. Bland de gröna druvorna är Catarratto, Garganega, Arneis och Glera både efterfrågade och frekvent odlade.

Italiens vindistrikt

Som väntat är landets vinproduktion både utspridd och stor till antalet. Det gynnsamma klimatet och jordmånsförhållandena gör att odlingarna frodas i stort sett oberoende av var i Italien man än befinner sig.

Piemonte

Vid Alpernas sluttning finner man Piemonte, som bland annat omfattar hela sju så kallade DOCG-områden – områden som tillverkar den högsta klassen av de italienska vinerna (denominazione di origine controllata). En av de druvor som används i just denna tillverkning är den redan nämnda blåa druvan Nebbiolo. För övrigt finns det även 44 DOC-områden som tillverkar vin av den näst högsta klassen.

Toscana

Få områden förknippas så starkt med vin som just Toscana, vilket inte är konstigt då man i Toscana finner åtta DOCG-områden. Distrikten har synnerligen gynnsamma förutsättningar med höga berg, vulkaniska kullar samt det närbelägna havet som påverkar klimatet. Ett av de mest kända vindistrikten är Chianti, där de dominerande druvorna är Sangiovese och Canaiolo Nero samt utländska druvor så som Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah. De viner som kommer från detta distrikt har för övrigt den typiska symbolen av en svart tupp, Gallo Nero, på flaskorna.

Veneto

I nordöstra Italien finner vi Veneto som utöver den turistpopulära staden Venedig bland annat rymmer distriktet Valpolicella, öster om Gardasjön. Framför allt är det de kraftiga och fylliga vinerna Amarone och Ripasso som blivit mycket omtyckta på den internationella vinmarknaden. Även de något mjukare och tunnare vinerna betecknade just Valpolicella och Valpolicella Classico har blivit populära.

I de norra delarna av Veneto, uppe i bergen produceras det vita mousserande vinet Prosecco, som ibland tidigare förväxlades med druvan med samma namn som fick byta namn till Glera – just för att undvika förväxling.